min kamp
mitt liv är perfekt men jag är fel. allt är bra förutom konstanten att några jag älskar är döda och så allt det vanliga solförmörkande som alla vet. jag har en fantastisk sits med fin man, underbara barn, härliga vänner, kärleksfull familj, jobbuppdrag, frisk kropp osv ändå är jag inte glad och det blir inget bra när jag skriver. jag kämpar på. jag går på yoga nu, är ju ändå storstadskvinna 40+, det slår till utan att man kan värja sig. Det bra med min yoga är att jag inte behöver vara bra. jag behöver bara gå dit och försöka göra precis som förra gången. efteråt är jag svettig och nöjd. jag försöker göra likadant med skrivet nu, när det går så här dåligt. det viktiga är att jag sätter mig ner och försöker. skillnaden är att jag efteråt varken är svettig eller nöjd. min största tröst just nu är att louise penny hade skrivkramp i 5 år innan hon till sist lyckades med sitt manus till första gamache-boken. ibland tänker jag också på britt-marie lättar sitt hjärta som jag tyc